♥ EMMA

ni behöver inte läsa , bara nått jag behövde få ur mig..

gud jag vet inte hur jag ska börja. du va som en storebror för mig men ändå en bästavän och nån jag gillade.. jag har saknat dig så länge nu , men inte vågat säga de till dig. jag är rädd för svaret jag ska få . de är så svårt utan dig jag mådde så bra med dig . du fick mig att skratta bara jag kolla på dig . du är underbar , va iaf för jag känner dig inte nu , jag vet inte längre vem du är . och de gör så ont , för den personen som jag älskade så mkt vet jag inte vem de är längre? hur kan de ha blivit såhär? du fick mig att må så bra , inget kunde krossa mig trodde jag iaf . men sen kom hon och vi slutade prata jag trodde bara att jag skulle va ivägen . och nu har de gått flera månader om inte nått år . jag tänkte att om jag bara lät dig va så skulle jag nog glömma dehär och du skulle bli lycklig med henne . men gud så fel jag hade . jag saknar dig än , mer än nånsin! när jag tänker på allt bra vi hade så vill jag bara gråta . vi har så underbara minnen , tkr jag iaf sen vet jag inte vad du tkr ? jag känner mig så rädd . jag va trygg i din famn , inget kunde skada mig . kmr du ihåg alla ggr vi skrattat? alla ggr vi bara låg där hemma hos dig och kolla på varandra? de finns så mkt jag vill säga men så lite tid . jag känner mig tom , helt borta . jag behöver dig! du va den som lyste upp mina dagar , den som fick mig inse att livet har mer att ge . jag är inget utan dig, bara misslyckad . helt misslyckad och hopplös. du är så vacker och jag önska att vi va vänner för du va mitt solljus i livet , min glädje , jag kan inte hitta orden för att förklara men allt är som en bergodalbana . i know the feelings inside but do you? de finns bara en sak jag undrar.. tänker du någonsin på våran vänskap? på alla stunder vi delat? jag har tänkt ta tag i dehär så många ggr men sen känner jag mig bara i vägen. liksom varför skulle du behöva mig som redan har vänner? jag är bara en i mängden.. och även om jag skulle pratat med dig och berättat hur de är så skulle nog inget förändras.. du behöver inte mig. men jag vill tro att jag finns där någonstans inom dig.. iaf att en liten del i dig saknar mig .. jag tänker på dedär om och om igen. tanken försvinner aldrig och jag både vill och inte vill att den ska försvinna . men jag ler lite för mig själv när jag tänker på allt vi gjort. om du läste dehär skulle du nog aldrig veta att de va du .. men om jag skulle berätta lite av de vi gjort skulle du nog le du med . för de har vart så roligt , vi hittade alltid på nått kul att göra . och du va så underbart snäll! åh tårarna rinner när jag skriver dehär. varför fortsatte vi inte att vara vänner ? då hade allt varit annorlund. jag saknar dig så mkt. jag skulle kunna säga de om och om igen, men du hör inte , du ser inte , du känner inte samma sak som jag. varför ? de är en fråga som ekar inom mig. varför vart de såhär? varför gör vi inget åt de? jo för du bryr dig säkert inte och jag vill inte förstöra nått . men ibland måste man göra saker man inte vill . och nu känns de just så . men du va så mkt för mig , du byggde upp en trygghet som rasa när du försvann. jag vill bara få tillbaka den tryggheten . jag kände mig så glad, jag kände att jag dög till nått för en gång skull. men de tog slut lika fort som den kom den sommaren . du jag och några andra hade de så roligt , de märktes på alla. men varför tog de slut när alla mådde så bra? alla började va med andra . och sen började skolan och nästan alla gick på olika skolor. man hade inte tid längre. och så kmr de nog förbli i fortsättningen. gud jag blir förvirrad bara jag tänker på de. jag vill , men jag vill inte ! de är så svårt, för jag vill inte förstöra nått. de skulle bara försämra allt. fast de finns ju inget att försämra. allt är redan borta. de försvann och jag vet inte om de går att få tillbaka . dagarna jag inte kan se dig vill jag inte öppna ögona. de är inte rättvist! varför ska de vara så svårt? de finns många där ute men bara en som du! och du är inte vem som helst, du är speciell. även om du bara går förbi så vill jag gråta, de är så svårt att hålla tårarna inne. de gör ont precis som allt annat här i livet. allt gör ont men varför? varför blir allt aldrig som jag vill? jag är borta ur ditt liv. snälla säg om de finns nått där man kan kämpa för.. bara nått litet som man kan börja bygga på så vi får tillbaka den starka vänskapen igen . den vänskapen vi hade , den tryggheten jag kände. jag känner mig så sårbar utan dig . men de kmr aldrig bli som den en gång va . men jag hoppas vi kan få tillbaka nått litet iaf , för du är guld värd och jag älskar dig men tiden förändrades, du förändrades och även jag . och du kmr säkert inte ens läsa dehär men de skiter jag i för jag behövde få dehär ur mig . i can't lie , i miss you so damn much.