SMILE!

Jag ler alltid mot folk även om jag inte känner dom. på bussen, om jag går på stan eller i skolan. eller ja kanske inte alltid med oftast, och har jag inte gjort de så har jag förmodligen en andledning. för om jag har haft en dålig dag och nån ler mot mig så kan jag själv le åt de resten av dan. bara av ett enkelt men ett självklart leende så mår man faktiskt bättre. läste den här nyss och hur kan männsikor va så upptagna med sig själva att dom inte ens kan le åt någon som går förbi? okej, ibland är jag helt inne i musiken och tankar när jag går ute och man tänker inte alltid på dom som går förbi men är de bara jag som tycker att de är hemskt? nej vi måste verkligen bättra oss och sluta va så bittra! hoppas ni tänker på de när ni går någonstans imorgon, pusss!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0